rånad

visst är det konstigt. när livet bara strömmar på och äntligen känns det som man har medvind i ryggen så måste alltid något förstöra. något som man inte kan kontrollera.
satt på 2:ans spårvagn på väg mot sportlife almedal efter att ha tvingat mitt lata arsle att åka dit. vad händer?
jag sitter och pratar i min bäbis iphone 4 med mamma i andra sidan luren, när plötsligt 2 maskerade killar RYCKER telefonen ur mina händer och springer av spårvagnen. jag springer också av utan att igentligen fatta vad som hänt. där står jag själv, chockad och med tårar ner för min kind. jag ser fortfarande killarna som GÅR över övergångstället och bort mot industriområdet. 3 personer kommer fram och frågade vad som hade hänt och hjälpte mig att ringa polis osv. killarna står forfarande kvar där borta vid industriområdet..klappar varandra på ryggen precis som om dem gjort något fint, något bra. tyvärr hann inte polisen dit innan dem fösvann.
jag kan säga såhär..jag skiter FULLSTÄNDIGT i själva mob! Men jag har säkert 500 bilder på den mob, jag känner mig kränkt, upprörd och jävligt FÖRBANNAD. hur människor är funtade kan jag ibland inte förstå. man tror inte att det kan hända en själv. där satt jag på en fullsat spårvagn en tidig eftermiddag, där man tror att man är säker.
idag hatar jag mänskligheten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0